Jag kommer aldrig dö

Hösten susar utanför fönstret och jag sitter tryggt på insidan och dricker varm choklad. På radion spelas Håkan Hellström och det känns så enormt länge sen som jag var i Göteborg och såg honom. Minns att det kändes som en evighet dit för ett år sen. Skumt hur tiden fungerar. Nu har jag i alla fall höstlov och ska ägna det åt att sova länge, hänga med mina bästa personer dygnet runt, fota, läsa och dricka mycket te. Ta hand om mig själv framförallt. Har nog stressat lite omedvetet mycket den senaste tiden än vad som är bra. Nu har jag i alla fall tid att ta igen och samla ihop mig tills skolan drar igång igen. Sen är det ju inte så långt kvar heller av terminen. Det ska nog gå bra, det är jag säker på. 
ett år sedan 
 
Kommentera inlägget här: