Imorgon åker jag till Stockholm och har så blandade känslor kring det. Visst. Jag saknar min familj och mina vänner. Men trivs samtidigt så jäkla bra här uppe i skogarna? Här kan jag andas och vara den jag vill. Nästan. Men att sitta i fönstret, och bara andas. Det är så jäkla fint och en fantastisk känsla. Jag börjar känna mig hemma här nu. Med rutinerna på jobbet, med människorna.

 

Eller så intalar jag bara mig själv det för att överleva den här sommaren.