I sommarkvällens ljus blandas Håkan Hellström från en knastrig mobilhögtalare med plasket när årorna slår i vattnet. På mitt solbruna knä har jag fäst en tråd, lika rosa som himlen. Hela stunden är som taget ur ett klassiskt vykort som står på metallsilvriga hållare på turiststationer. Tråden på knät börjar jag sakta fläta och det är som att hela mitt minne, min själ och mitt jag går i denna tråd. För varje ny knut knyts ännu en liten sekund av mitt liv in i armbandet. Solen värmer fortfarande fastän att klockan nästan har slagit tio och än har vi ingen plan på att vända hem. Vi är ju lediga imorn och kan låta natten föra oss vart den vill.

 

Det är som att vi glöder lika intensivt som solen där uppe.

 

Den här sommaren är så bra. Och jag kan inte ens säga till alla jag älskar så förbannat mycket hur mycket jag faktiskt älskar dom. Men vissa saker kanske är bäst osagda och visade istället? Det här är, och har varit en sommar av magiska kvällar, bubblande skratt, bra musik, vänner, kärlek och glädje.