Det är december och jag har nog aldrig känt mig såhär inspirationslös någonsin. Överallt är det julmys men det når liksom inte in. Jag lever för stunderna som är något bra som att träffa världens klokaste och bästa vän, kramas med mamma eller boka in bio och middag med pappa. Annars vet jag inte vad jag är. Jag sover för lite, tänker för mycket. Känner bara så mycket längtan och skräck inför det kommande året tror jag. 

Såhär fint hade jag det med Carin idag i alla fall. Älskar henne så mycket att jag går av på mitten.