Weekend recap
Det har hänt så sjukt mycket den här helgen. Det känns som om jag sprungit från det ena stället till det andra och knappt hunnit med att andas där mellan. Har bland annat jobbat 15 timmar med en dryg timmes lunch, köpt studentkläder och annat kul som jag inte hunnit dokumentera.
I fredags så hade i alla fall Frida sin slutpjäs tillsammans med ett gäng andra. Satt med kameran i knät under hela föreställningen med ambitionen att fota men har inte en enda bild från den. De hade satt upp Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri, och de lämnade mig med tårar i ögonen. Blev verkligen helt ställd av pjäsen och mådde konstigt hela kvällen efteråt. Antar att det ändå är en bra recension, när något ens vänner gjort sitter kvar i en långt långt efteråt. Har nog fortfarande inte helt smält hur bra det var. Gud ”bra” är en sådan underdrift. 
När den var klar klättrade jag och Emma upp i rekvisitan *perks of knowing the actors* och kände oss som queens över hela världen.
Carin spexade nere på golvet. Ok nu går vi vidare med fredagen.
Jag, Frida och Carin styrde stegen mot Gröna Lund. Vi skulle se Måns Zelmerlöw, pga ja jag vet inte riktigt. Heroes är ju rätt bra.
Vi var mer intresserade av sojanuggetsen vi köpt och den stora pommes fritesen.
Frida sensually eating pommes frites.
Halvvägs genom konserten gick vi ändå ner och ställde oss i utkanten av publiken. Och alltså, det var svårt att ens dansa ironiskt. Han var verkligen inte bra live, inte för att det var något jag förväntat mig men ah. 12 åriga Amanda var i alla fall lycklig över att få se sin barndomsidol. 
10/10 till scenshowen och ljuset dock.
1/10 till hybrisen och att behöva nämna ”ja jag vann ju eurovision i wien” mellan varje låt. Vi vet Måns, vi vet.
Sedan åkte jag hem och planen var att gå till Trädgården men jag var helt slut i huvudet och kroppen. La mig och sov då jag som sagt skulle upp och jobba långpass dagen efter.
I fredags så hade i alla fall Frida sin slutpjäs tillsammans med ett gäng andra. Satt med kameran i knät under hela föreställningen med ambitionen att fota men har inte en enda bild från den. De hade satt upp Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri, och de lämnade mig med tårar i ögonen. Blev verkligen helt ställd av pjäsen och mådde konstigt hela kvällen efteråt. Antar att det ändå är en bra recension, när något ens vänner gjort sitter kvar i en långt långt efteråt. Har nog fortfarande inte helt smält hur bra det var. Gud ”bra” är en sådan underdrift. 
När den var klar klättrade jag och Emma upp i rekvisitan *perks of knowing the actors* och kände oss som queens över hela världen.
Carin spexade nere på golvet. Ok nu går vi vidare med fredagen.
Jag, Frida och Carin styrde stegen mot Gröna Lund. Vi skulle se Måns Zelmerlöw, pga ja jag vet inte riktigt. Heroes är ju rätt bra.
Vi var mer intresserade av sojanuggetsen vi köpt och den stora pommes fritesen.
Frida sensually eating pommes frites.
Halvvägs genom konserten gick vi ändå ner och ställde oss i utkanten av publiken. Och alltså, det var svårt att ens dansa ironiskt. Han var verkligen inte bra live, inte för att det var något jag förväntat mig men ah. 12 åriga Amanda var i alla fall lycklig över att få se sin barndomsidol. 
10/10 till scenshowen och ljuset dock.
1/10 till hybrisen och att behöva nämna ”ja jag vann ju eurovision i wien” mellan varje låt. Vi vet Måns, vi vet.
Sedan åkte jag hem och planen var att gå till Trädgården men jag var helt slut i huvudet och kroppen. La mig och sov då jag som sagt skulle upp och jobba långpass dagen efter.